måndag 14 mars 2011

Inlägg B: Etik i medierna

Det här är verkligen en svår journalistisk nöt att knäcka, precis som de säger i radioprogrammet. Å ena sidan måste man ta hänsyn till gärningsmännen och deras anhöriga och å andra sidan måste man bedöma vad som är relevant att informera läsarna om. Jag har dock min ståndpunkt klar.

Hade jag stått inför ett liknande dilemma så hade jag gått på Sydsvenskans linje. De etiska reglerna för press, radio och tv säger att om man inte publicerar namn så ska man också undvika att publicera uppgifter som kan göra en identifiering möjlig. Att då publicera uppgifterna om att 17- åringen har en blogg med extrema åsikter gör dels att många kan identifiera honom via bloggen och dels att det kan blossa upp invandrarfientliga hatstormar på internet. Båda de här sakerna bör undvikas. Man måste istället överväga vad som är relevant för läsarna att veta just nu. Om polisens utredning sen visar att den 26-åriga mannen blev mördad eftersom han var homosexuell, ja då är det relevant för allmänheten att veta gärningsmännens religiösa bakgrund och liknande. Detta måste då uppmärksammas eftersom vi i Sverige inte kan ha ett samhälle där man blir mördad på grund av sin sexuella läggning.

Jag förstår dock problematiken som Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin tar upp. Han säger att nu för tiden så kan man leta upp personuppgifter på diverse forum på internet och att det därför kan verka som att tidningarna mörkar vissa saker i sin rapportering. Ändå tycker jag inte att det är ett tillräckligt starkt argument för att publicera uppgifterna. Tidningarna borde istället hålla på sin standard och följa de etiska regler som finns. Dessutom så sa åklagaren i det här fallet att det inte finns någonting som pekar på att det är ett hatbrott som har begåtts, vilket är ännu en anledning till att inte publicera uppgifter om gärningsmännens religiösa bakgrund. Aftonbladet är ju en tidning som lever på att sälja lösnummer vilket kanske också kan ha spelat in när de bestämde sig för att publicera allt. En tidning som Sydsvenskan har sina prenumeranter och behöver därför inte publicera sådana här kontroversiella uppgifter för att få sina tidningar sålda.

Alltså hade jag som ansvarig utgivare följt den 10e etiska regeln för press, radio och tv: "Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande". Jag hade inte publicerat uppgifterna om gärningsmännens religion, i alla fall inte innan polisens utredning är färdig. Jag anser att skadan blir mycket större än nyttan om det sedan skulle visa sig att det inte var ett hatbrott och att religionen inte har något med saken att göra.

/Maria Lindgren 

2 kommentarer:

  1. Hej,
    du skriver verkligen bra Maria. Du skriver lättläst samtidigt som du diskuterar, refererar och sammanfattar på ett utmärkt sätt.
    /Sandra Albertus

    SvaraRadera
  2. "Om polisens utredning sen visar att den 26-åriga mannen blev mördad eftersom han var homosexuell, ja då är det relevant för allmänheten att veta gärningsmännens religiösa bakgrund och liknande," skriver du
    Men har religionen något med hatbrottet att göra? Eller är det en virrhjärna? Vem kan avgöra det?
    /Gary

    SvaraRadera